Hej hej!

Nu har bloggen fått vila länge nog. Efter några dagar som flytit på som de flesta dagar med kära besök och en hel del familjeliv då alla ungar med respektive och yngsta barnbarnet haft tid med mig, härligt.

Samt några glada hejarop från släkt och vänner, som värmer mycket och ger mig en hel del styrka

Sen hände allt väldigt snabbt: I tisdags röntgade de mig för att se om och så fall hur de ska strålbehandla mig. I onsdags var det lite osäker om de ska ta bort "stygnen" innan behandling eller inte. Då måste jag ju tala om att "stygnen" i dag inte är stygn utan metallklammer! De skall tas bort i morgon (fredag).

Till slut blev det klart att vi kör fr.o.m i dag. Tjohej ingen tid att fundera.

De hade sagt att behandlingen tar ca 10-15 minuter och det var ju sant, men att de behövde 45 minuter att ställa in apparaten, sa de inget om. Det var jobbigt att ligga helt silla på en hård brits av metall så länge. Efter allt var klart och jag satt i taxin på väg tillbaka mådde jag illa men fick inte upp något. Om det berodde på den långa inställningen eller behandlingen, vet jag inte, det får vi se i morgon när jag får nästa behandling. Den ska bara ta ca 15 minuter så jag antar att de sparar inställningarna och kan använda dessa framöver.

Det blir 3 ytterligare behandlingar, så vitt jag vet nu. Vad som händer sen vet jag inte. Men jag känner att det spänner mindre i området där tumören sitter, så någon god effekt verkar det ha.

Dessutom har personalen den goda smaken att bota hicka med Amaretto. Vården går framåt med stormsteg, metoderna blir bara bättre och bättre. Om det hjälpte mot hicka? nja, men gott är det.