Arne startade denna blogg för att dela med sig alla erfarenheter han fick i samband med sin sjukdom och även för att kunna bearbeta det själv. Han var verkligen överraskad av att så många följde hans blogg, läste vad han skrev, långt eller kort, glada saker eller mindre glada och alla kommentarer han fick.

I måndags kväll så somnade han in. Alla barn med respektive och våra barnbarn hann komma dit en sista gång och jag höll hans hand to the bitter end.

En tröst är att han inte hade ont eller var ororlig inför det han skulle gå igenom. Han somnade in lugnt och stilla.

R I P vår älskade Arne

Hej hej!

Nu har bloggen fått vila länge nog. Efter några dagar som flytit på som de flesta dagar med kära besök och en hel del familjeliv då alla ungar med respektive och yngsta barnbarnet haft tid med mig, härligt.

Samt några glada hejarop från släkt och vänner, som värmer mycket och ger mig en hel del styrka

Sen hände allt väldigt snabbt: I tisdags röntgade de mig för att se om och så fall hur de ska strålbehandla mig. I onsdags var det lite osäker om de ska ta bort "stygnen" innan behandling eller inte. Då måste jag ju tala om att "stygnen" i dag inte är stygn utan metallklammer! De skall tas bort i morgon (fredag).

Till slut blev det klart att vi kör fr.o.m i dag. Tjohej ingen tid att fundera.

De hade sagt att behandlingen tar ca 10-15 minuter och det var ju sant, men att de behövde 45 minuter att ställa in apparaten, sa de inget om. Det var jobbigt att ligga helt silla på en hård brits av metall så länge. Efter allt var klart och jag satt i taxin på väg tillbaka mådde jag illa men fick inte upp något. Om det berodde på den långa inställningen eller behandlingen, vet jag inte, det får vi se i morgon när jag får nästa behandling. Den ska bara ta ca 15 minuter så jag antar att de sparar inställningarna och kan använda dessa framöver.

Det blir 3 ytterligare behandlingar, så vitt jag vet nu. Vad som händer sen vet jag inte. Men jag känner att det spänner mindre i området där tumören sitter, så någon god effekt verkar det ha.

Dessutom har personalen den goda smaken att bota hicka med Amaretto. Vården går framåt med stormsteg, metoderna blir bara bättre och bättre. Om det hjälpte mot hicka? nja, men gott är det.

Hej!

Efter en mycket trevlig eftermiddag på stormarknaden, med lite inköp och en napoleonbakelse, tillsammans med son och fru. Så är man tillbaka på boendet och är jättekaxig. Allt har ju gått bra och jag känner att det mesta fungerar som det ska. En förflyttning mellan soffan och sängen ska man väl klara, utan stöd. Jo hej du, gå rakt och hämta det som jag behövde - inga problem - vända sig om och gå tillbaka, där sprack det. Bena bara vek ihop sig. slutade på golvet, sittande och kom inte upp själv. Jaha vad gör man, larmknappen borta vid sängen. Bara att ropa på hjälp, jag fick naturligtvis hjälp. Just att man tappar så mycket muskelkraft när man tappar vikt är lite läskigt. Sånt som tycker att man borde klara, funkar inte längre och det är inte så lätt att acceptera. Från att klara att hålla uppe en kropp på 130 kg, har man svårt att klara ca 80 kg. Surt, men det är ju bara att lära sig.

Hej igen!

Min tumörs utsläpp av blod kan ge mig ett nytt alternativ i behandlingen. de ska undersöka om det går att strålbehandla den delen där tumören, eller del av tumören sitter. Bra tycker jag, allt som kan påverka tumören åt rätt håll är välkommet. I övrigt mår jag ganska bra, det känns fortfarande i sår och stomi men sånt går över. Jag äter allt som är gott och lagom mängder,så lite vikt har jag väl fått tillbks (känsla bara, har inte kollat). snart dags för mat igen så vi får väl se vad huset har att erbjuda?

Huvet upp bara så ska vi nog lura den här sjukdomen så länge det går